Fyfan vad jävla skönt att jag drar härifrån imorgon! Nog för att jag blir borta i 3 dagar bara, men tro mig, det räcker! Just nu är jag irriterad. Jag är less på att vistas bland människor som ständigt ska vara på så jävla dåligt humör och bete sig som barnungar mot en: "Ne det är inget!" Idag tog jag mitt jävla pick och pack och stack, jag pallar fan inte lägga ner min tid på folk som inte verkar uppskatta det. Ska jag behöva hänga med folk för att bli irriterad? Nae, jag föredrar de som gör mig glad. Att vissa inte kan inse sitt fel gör mig bara mer förbannad. För vad hände? Jag sa "vi gör inte så där, men vi kan gör så där istället!?" och då blev vissa less. Jag pallade inte ens diskutera så jag gick därifrån bara. Kom igen, man kan fan inte alltid få som man vill.

Nu ska jag ringa Färny och höra vad hon gör för jag ska göra hennes naglar idag, sedan ska jag packa. Och ska undvika att råka svara i telefon för nu rings det nämligen angående det där som hände. Man får väl tänka på vad man gör under tiden som ett problem pågår och inte när jag väl valt att gå därifrån?

Sen ska jag packa! HEJ DÅ LULEÅ!

Tog den där bilden i Thailand. 

  Hej då jetset liv!

Meningen med livet är inte att fylla livet med mening som jag många gånger har sagt till andra. Meningen med livet är att haffa massa problem, vill man eller inte och lösa dem för att få lite erfarenhet och sedan, det viktigaste av allt: att DÖ ! Precis när man kan något jävligt bra, när man har otroligt bra erfarenhet om det mesta ska man dö. FAN vad tråkigt att dö!

Livet handlar om problem.

Förr i tiden hade jag alltid kärleksproblem. Jag ställde till med så mycket skit och fick så många killar att tro att jag var kär i dem, endast för att jag tyckte det var kul. Då hade jag inga andra problem, inte några stora. Nu, 20 år gammal och obrydd om allt som heter kärlek, för jag inte längre tror på kärleken, det finns inte, inte för mig så ska man plötsligt börja möta annorlunda problem som aldrig fanns där förr. Det kanske handlar om att alla människor ska må lika jävla kefft och ha lika många problem fast på olika fronter.

  Vilka överlever då?

De starkaste så klart. De som lyckas vända det negativa mot något fint och positivt, jag tänkte faktiskt göra det nu. Jag ska verkligen njuta av att vara fattig och försöka ge kärleken ytterligare en chans. Jag ska inse att pengar inte är viktigt och att man är en bättre människa då man inte har mycket pengar. Ska verkligen försöka inse detta. Istället för att lukta på dyra parfymer och gott kaffe på ett fik, ska jag lukta på blommorna på en äng, ligga i gräset och tacka Gud (som hatar mig) för att jag finns. Från och med Idag ska jag vara en hög-på-livet människa. Ska kolla om jag har några billiga kläder att ta på mig också, för att aldrig mer känna lyxet som jag hade förr i tiden, då jag faktiskt var rik. Jag får aldri mer tänka på mitt liv som var och slutade för en timme sedan. Jag får aldrig mer bli påmind om det, det kommer att krossa mig.

Livet stannade just, jag måste tänka!

Jag är så förbannad just nu att jag känner mig helt tom i huvudet. Mållös. Alltid när jag får höra en tråkig nyhet eller när jag råkar ut för något hemskt så blockerar jag känslorna och blir helt tom, som just nu. Jag vet inte ens hur jag ska reagera! Känns jävligt onödigt att börja kasta chocklad (som jag har i handen och gnagar på) i hela rummet och välta allting upp och ner, eftersom jag har precis städat. Istället förblir jag lugn ytterst medan allting inom mig faller, som vanligt. Det handlar i alla fall om drygt 20 tusen som jag INTE kommer att få!!!! (p.s det har INGET med mitt jobb att göra så tro inget sånt). Det är inget lån heller. Det är pengar som har rullat in på mitt konto hela tiden och plötsligt får jag inte det. Jag blir så jävla arg!!!!!!! Jag har planerat hur många resor som helst och nu blir det väl bara Riga av i september. Kina, London, Paris, Grekland, GBG, sthlm? Allt detta skulle ske innan nästa sommar. HELVETE!

Ett annat helvete är att Johanna, min jävligt nära vän, flyttar till Sthlm IMORGON. Jag vandrar genom helvetet just nu känns det som.

Men om vi ska vara positiva, en liten stund tills jag börjar tänka på pengar (fitttaaaaa) igen så kan jag säga att jag ska få brunt löshår av Johanna som jag kan ha då jag ska bli brunett. Mitt rum är rent, det är skönt. Och jag ska mest troligt fika ikväll. Men nu ska jag lägga mig och bara DÖÖÖÖÖ i badkaret.

  Kan försöka se glad ut iallafall, sånt är jag bra på.

PO-PO-PO-POKERFACE!       

Det är verkligen inte min dag idag, märker jag. Vad mer kan hända? Kan någonting gå i min riktning någon jävla sekund åtminståne?

Då jag satt på bussen, på väg in mot stan tidigare idag, hoppade en massa barn på. Okej, tonåringar. Alla var killar och utlänningar. Inget fel med det, men hur de betedde sig var en jävla katastrof. De turades om att sitta bredvid mig hela bussresan. De sa att de älskade mig och de glodde hela tiden. Fan vad jag hatar att vara snygg!

Sedan kom jag faktiskt glad hem och skulle börja plugga till fysik provet som är imorgon. Jag kom ganska snabbt på att fysikboken är i skolan. SKJUT MIG!

Mest av allt hatar jag att vara en bitterfitta, jag hatar den attityden. Det är verkligen inte min grej att hata saker. Jag är en glad människa. Vad fan!

Det finns 2 människor på den här planeten som vet exakt hur man ska få mig att börja gråta och bli helt galen. Jag har varit bästa vän med många i flera år utan att de har sett mig gråta. Men idag är jag arg. Jag känner mig helt fucked up.

Varför?

Jo, först och främst kunde jag inte hitta kaffet. Så jag ringde mamma för att fråga. Mamma var på stan och kunde inte höra vad jag sa, så jag skrek "VART FAN ÄR MITT KAFFE!!!!!!" vilket resulterade att hon blev asförbannad för att jag skrek (som hon faktiskt underförstått bad om!) och la på. Jag hittade kaffet i en låda som inte ens är till för te och kaffe, utan för plastpåsar. Det gjorde mig galen, för jag gillar ordning och reda!!!!

När jag väl ska hugga i mig min frukost, börjar Hans (mammas man) prata med mig. Morgongrinig som jag är slänger jag frukosten och går in på mitt rum och känner hur jävla förstörd min dag har blivit. (Vi har en regel här hemma att inte prata med mig på morgonen eftersom jag tappar humöret totalt av det, jag vill ha en lugn jävla morgonstund!)

Men så klart är ingenting över. Hans ska tvätta och jag ber honom att inte sätta sköljmedel i mina kläder som är stretch eftersom det förstör materialet och jag pallar inte köpa nya tröjor stup i kvarten. Han säger att han visst ska det vilket gör mig heeelt tokig. Det är bråk och jag känner mig fel behandlad då jag faktiskt tycker att jag har ngåto att säga till om då jag köper alla mina kläder själv. Hans anledning till sitt uttalande var att han tvättar kläderna tillsammans med egna och mammas och de vill ha mjuka kläder. Han orkar helt enkelt inte tvätta hela dagen bara för att jag vill ha det på ett speciellt sätt. Han tycke att jag själv kunde tvätta. ALLVARLIGT? JAG? TVÄTTA? Jag bor för helvete hemma, det är deras uppgift att tvätta och laga mina middagar oavsett om jag är 20år eller 45!!!!!

    Så där fucked känner jag mig just nu. Så jävla sur.

Men exakt där, kom jag överens med Emmy om en fika på stan.

SÅ TOODELS, nu ska hon få höra!

Jag känner mig helt bedövad i hjärnan efter allt som jag har fått lida igenom idag. Provet gick inte bra, jag är och var ofokuserad och jag vet inte vad det beror på. Det känns som att mina tankar svävar på moln medans kroppen är slängd på jorden som får kämpa.

Det som gjorde mig galen är att jag läser om Svensk B och Biologi A som kurser i skolan. I Svenska B får jag inte göra om arbeten som jag har fått betyg i, men i Biologi måste jag göra om alla mina prov som jag har haft VG på! Är det rättvist? Vad är skillnaden mellan ett ämne och ett annat? Eller har lärare rätt till att välja hur mycket eleverna ska behöva lida när de redan har det jobbigt?

Känner mig helt tom och önskar att det fanns någon som fick mig hel.. men nej!

Feeling ugly, looking pretty
Yellow ribbons, black grafitti
Word is written, bond is broken
No big secret left unspoken

Time is running we are sitting
Back together just for splitting
Open up and let me hear it
Former Body, future spirit
Brain is useless, chair is rocking
Open doors for dead man walking

Jag har aldrig befunnit mig i en djupare grop, det är helt sinnessjukt. Jag vill inte träffa människor, jag vill inte prata med någon, jag vill inte sova, jag vill inte vakna, jag vill inte gå ut, jag vill inte göra något annat än att sitta och kolla på kläder, beställa kläder, längta efter mina kläder!!! Jag vill inte ha något annat just nu. Min mentor försöker att rycka upp mig, jag undrar hur fan detta kommer att sluta. Samtidigt kan jag med gott samvete säga att det är lärarnas fel som gör det svårare än vad det hade kunnat vara. I´M OUT.

FAN VAD LESS JAG ÄR! Ska nämligen logga in via mina Internetbank, men misslyckas. Alltså jag KOKAR och börjar snart gråta. Har skickat ett jävligt otrevligt mejl til handelsbanken och bad dem att skriva tydliga jävla instruktioner en jävla gång!!! Jag har fått kortläsare, kort, en kod jävel men inte fan lyckas jag ta mig in. Jag har tom. installerat allt man ska! Men nu säger fittjäveln att "Koden r för kort!" VADÅ FÖR KORT, DET ÄR FUCKING DEN ENDA KODEN JAG FÅTT! KUKAR!

  Jag från början "Vad är felet liksom!"

  Jag nu.. Sliter av mig håret så jävla arg!!!!

Får man bli mer irriterad? Här sitter jag och försöker ha kontakt med min syster, mobilpengarna tar slut, jag ska fylla på mobilen men djävulen leker med mig och nu måste jag vänta TVÅ TIMMAR? Allööö? Någon som lyssnar? Vad ska jag göra liksom.. Jag har inte TID att vänta!!!!

- Ja, då är det Julia ocxh Tobias som ska redovisa.

- *host, host*  Vi kan inte göra det, säger Tobbe.

- Nähä.. Och varför inte det då?

- För att jag har varit sjuk hela förra veckan och har inte kunnat göra det?

- Jaa. ni har ju haft gott om tid, säger läraren.

- Alltså ligger man hemma i 40 graders feber så kan man inte göra arbetet!!!! Man orkar inte det! Och jag tänker inte överge Tobbe och redovisa min del för att sedan säga "Ja, skyll dig själv som varit sjuk Tobbe". säger jag.

- Jaa då måste ni planera bättre. Säger läraren.

- Ja... Jag ska verkligen försöka planera min nästa sjukdom!  Säger Tobbe.

Som grädden på moset, börjar han att visa ett bildspel efter konversationen. Det är ett bildspel som är från en resa som 3orna har gjort till sthlm. Plötsligt dyker en bild upp på en död, uppsprättad säl. Förstår ni? BLOD OCH TARMAR! Man kunde räkna tarmarna! Kunde han inte ha varnat oss känsliga?