Varför ska så många alltid vara rädda för att visa sina känslor? Visa att man är glad för att man har lyckas med någonting? Man måste alltid vara "mellan" i sverige. Inte för bra, inte för dålig. Då blir man accepterad, då slipper man avundsjuka stalkers. När jag säger "Åh jag älskar mina kläder idag" till någon, kollar de som om jag vore sjuk i huvudet som är nöjd? Ännu mer förbannade blir folk när jag säger "Fan vad bra jag ser ut!" Kom igen? Att ha mig som förebild är det bästa ni kan ha. Självförtroende, bra självkänsla och ett nöje över att jag är jag. Jag skulle aldrig vilja byta liv med någon annan. Jag älskar mina konflikter, min lycka, mina resultat och att jag hela tiden får kämpa för att åstadkomma något. Inte fan får jag allt på silverftet som många tror? Min vilja, är min framgång! Kom ihåg det!

1)  Jag känner mig inte glad just nu, inte ens lite.

2)  Ingen har hittills lyckats få mig svartsjuk, hur fan känns det ens?

3)  Jag schamponerar håret 4 gånger när jag tvättar det.. :S

4)  Jag hatar när folk försöker vara roliga.

5)  Jag har börjat skriva en novell. Min andra. Feelings baby.

6)  Jag hatar att ta farväl. Jag hatar att stryka folk från mitt liv.

     "Shit, sista gången jag ser personen, hör personens röst.. minnen.."

7)   Projekt "Let it go, let it fly" pågår. Perfect match finns inte.

1.   Jag gillar inte att äta tsm. med nytt folk eftersom jag är orolig

      att någon vräker ur sig något äckligt som får mig att vilja spy.

2.   Jag hatar när folk inte hör av sig!  Ursäkta, men även jag har

      slut pengar på mobilen ibland och tidsbrist att fylla på den.

3.   Jag tycker att jag är en bra förebild för alla Lule-tjejer på många sätt.

4.   Luleåkalaset är en stor tradition för mig sen 2004. ALLT som händer där,

      stannar i mitt hjärta för alltid. Jag har en bok som ingen någonsin har

      sett, där jag skriver ner ALLT som hänt under Lulekalaset. Sen 2004. I

      detalj. Har ni mött mig då? Pratat med mig? Då står ni garanterat med i

      min läskiga bok hohoh? Med andra ord kommer jag alltid att minnas er?

5.   Många tycker att jag är känslokall. Jag är inte det, jag har bara

      såotroligt svårt att visa känslor eftersom jag är livrädd att bli sårad.

6.   Jag älskar att lära känna människor som är mina motsattser.

7.   Chefen för ett fik hade läst ett inlägg (som jag skrev för 4 månader sen) där

     jag skrev elaka saker om henne, personalen och hennes fik, och tog och

     pratade med mig angående detta idag, när jag visades på fiket.

     Mer om det kommer senare.

Stort grattis till er som orkat läsa enda hit!

Finns många sånna, idag avslöar jag ytterligare en!

    I hate hotpants!

Jag haft en hotpants-allergi så länge jag kan minnas. Dessa äckeltrosor är förjävla snygga men tyvärr inte sköna någongstans om man har något som heter rumpa! När jag sover borta bland folk som jag inte känner så jättebra brukar jag ta på mig hottisar för att slippa visa hela röven. Och sova i dem kan jag göra utan problem. Den där jäkla "sova borta ibland" har förstört min hjärna. Jag shoppar hotpants hela tiden till ingen nytta. Vad håller jag på med?

    De åker in i röven.

Min rumpa är väldigt rund, äppelformad och därför åker hotpantsen alltid in mellan skinkorna. Man vill  bara dra ut dom! Skit irriterande. Och jag är inte personen som klär mig i osköna kläder bara för att andra anser de snygga. Jag är inte heller en rövgrävare som står på stan och drar ut trosor ur arslet.

    Åker upp!

Samtidigt som trosjävlarna åker in, åker de upp! Skit inne att visa sina trosor! NOT!

     Fulare röv.

Min röv ser mycker finare ut i ett par stringtrosor.

      Trosrand är inte attraktivt.

Det har aldrig varit attraktivt att ha en synlig trosrand när man har jeans/leggings etc. på sig, och kommer aldrig att bli. Därför uppfann gud en människa som senare kom att uppfinna stringtrosor.

      Jag diggar er!

Ni som inte har någon röv och klarar av att bära hotpants utan ovanstående problem hade tur i oturen. Var glada att ni kan ha snygga trosor på er och kan bära upp sån sexighet. Det kan inte jag. Däremot hade jag inte velat byta med någon av er. Jag har heller en rumpa som alla älskar och beundrar än ingen rumpa alls :) Nej, nej... Jag är inte bitter!

SVAR:

  Jag var otydlig.

Det kan hända att jag var väldigt otydlig i mitt inlägg angående detta. Jag fick inte sakerna bara så där. Jag fick pengar för att jag skulle kunna köpa det jag ville. Kom igen, en 100-lapp som inte ens var min? Klart att jag ska få bli av med den!

   Ställer inte upp på bild?

Jag sa aldrig att ni inte fick ta kort med mig eftersom jag betalade och det inte fick komma ut på Internet? Jag stod i kön och det var en massa människor omkring mig som kanske inte ville hamna på nätet? Det var precis vad jag sa till er. Men jag sa att vi kunde ta det efter att jag ha betalat.

    Gömde mig för att... ?

Jag gömde mig inte för att jag på något sätt skämdes över att jag shoppade och inte ville att det skulle komma ut, kom igen, jag bloggar fan om detta nu ? Jag gömde mig för att det är obehagligt när någon drar fram en kamera och trycker den i mitt ansikte utan att jag gett er tillåtelse?

1.   Jag kommer hellre försent till skolan än missar att borsta tänderna.

2.   Jag klarar inte av att gå utanför dörren utan att ha ätit en fet frulle.

3.   All respons från er får mig att vilja fortsätta blogga.

4.   Jag är tondöv. Inte ens jag kan lyssna på mig själv.

5.   Jag hatar att tvätta håret eftersom det tar länge att platta efteråt.

6.   Jag har plattat mitt hår i 6 år och jag vägrar sluta!

7.   Om jag inte plattar håret har jag skruvlockar, som jag inte passar i.

8.   Jag är OTROLIGT blyg när det kommer till killar.

9.   Jag ser inte när folk loggar in på MSN, därför hör jag aldrig av mig.

10.  Jag älskar när folk hör av sig till mig, hellst för ofta :)

11.  Jag är pissnödig, men jag vågar inte gå härifrån. Det SPÖKAR!

Ny kategori.

1) Jag bor inte kvar i Luleå!

Varje dag får jag sms, telefon samtal och frågor via MSN om jag har flyttat, eftersom man inte har sett mig ute på stan på flera månader. Svar? Falskt. Jag bor kvar i den lilla staden och kommer att göra det ett bra tag till. Anledningen till att man inte ser mig längre är för att jag har blivit...lugn och konstig. När jag ska på stan försöker jag att vara där tidigt på morgonen då det inte är så mycket folk där tex. Jag är less på att festa och ses bland tusentals folk. Jag vill ha ro.

2) Jag börjar bli igenkänd?

Svar: sant. Flera gånger under gårdagens utgång som endast varade i en timme, kom folk fram till mig och frågade om jag var Kyssar. Några fjortis brudar gick förbi och sa "Host, Kyssaaaar!" medan andra tog det ganska bra. Jag måste också kunna få festa ibland, utan att folk anfaller mig? Än så länge finner jag det jättetrevligt eftersom folk hälsar och sedan går sin väg. De stannar liksom inte och försöker bli bästis med mig.  Cred!