6-9 april 2009 var jag i Venedig. I år ska jag till Toscana, vilket blev spikat idag. Fattar ni? Det är solklart att jag åker! Den första april lyfter jag från äckliga Luleå och är borta i 5 dagar (kunde inte stanna längre då jag måste ha lov med mina vänner också), fyfan så jävla skönt det ska bli att slippa alla äckliga horor som bor här. Ni som bor här förstår nog vad jag menar. Luleå är som en soptunna dit man slänger alla idioter, falska och avundsjuka fjantar. Helt otroligt. Ska se till att njuta ordentligt därborta!

Några bilder från Venedig:

Besökte även öarna Torcello, Murano och Burano. Gick på alla helvetes jävla utflyckt som fanns och hoppas att det blir samma iår, tempo och mkt information!

Jag mår jätteilla, undra om det beror på att jag har ätit så dåligt de senaste veckorna? Kanske därför jag har gått upp i vikt också? Hur som helst sitter jag och pluggar in de sista raderna nu. Om ett litet tag tänkte jag fara iväg och sova borta, fan vad underbart. Lägenheten ligger väldigt nära min skola också vilket betyder, EN LITEN SOVMORGON!

* Är det bara jag som har ett uselt liv utan planering? *

Jag får verkligen ingenting gjort om jag inte har så pass mycket saker att göra varje dag att planering krävs. Efter skolan hade jag inte mycket för mig, jag simmade runt i lägenheten och "bara var" trots att jag har en viktig redovisning imorgon. Hela dagen försökte jag att "komma igång" utan att lyckas. För 15 minuter sedan fick jag ett samtal och jag ska sova borta inatt, vet ni vad? Jag ska nu skriva ut mitt arbete, träna inför redovisningen, hinna läsa några sidor av boken, ha en dricka-te stund, packa morgondagens väska och kläder. Allt är planerat och allt ska genomföras, annars hinner jag inte. Och "Annars hinner jag inte" känslan måste jag känna för att få något gjort. Jävligt irriterande..

Tänk om jag är en odödlig människa? Okej nej.. Men tänk om jag är en människa som behöver stress för att överleva däremot? Tänk om stress inte påverkar mig? Eller? Kommer jag att bli en Blondinbella 2? Hoppas det!

HELL YEAH! Jag hade köpt ett halsband för jättelänge sedan men hade lagt bort det och aldrig mer hittat det, var självklart väldigt less över mitt guldfiskminne. Idag hittade jag halsbandet längst ner i garderoben under alla mina skor... Vad är oddsen? Meeen jag är världens lyckligaste!

Nu kan jag dö lycklig!   

  Nu drar jag till skolan. Vi hörs.